Känns som att fler och fler hittar hit till min blogg, kul!

Vet inte vad som är så intressant, men något måste det ju vara som fångar er!

När bebisen väl har kommit så antar jag att det kommer finnas en hel del mer saker här att läsa om, som dålig nattsömn, tokiga upptåg, funderingar om ALLT, våran flickas första steg (!) ja en massa mer saker.

Självklar kommer jag att lägga upp bilder på pixbox oxå då utrymmet här på bloggen inte tillåter så mycket bilder som jag skulle vilja ;)

Kom bara att tänka på att jag är så otroligt lycklig!

Delar mitt liv med världens mest underbara kille och snart får vi en liten bebis! Innan jag träffade Johan var det mesta si och så med ALLT, nu är det bara på ett sätt; helt underbart!

Och det bästa av allt är att det bara känns bättre och bättre för var dag som går. Även om vi i mångas ögon säkert har det "tråkigt" på kvällarna så har jag det helt underbart.

Men som gravid och med krämpor och allt vad det är så orkar man inte med så mycket mer än att glo på tv på kvällarna eller bara sitta i soffan och prata och äta godsaker ;-)

Jag trivs iallafall väldigt bra med min situation just nu.

Funderar lite på hur jag ska fortsätta min självbiografi jag håller på med... Har inte skrivit på säkert två år nu och på något sätt ska jag få den tragiska berättelsen att framstå som enorm lycka...

ja ja det kanske blir bra tillslut bara jag hittar motivationen till att skriva igen.

Får se vad jag gör av min lilla berättelse, måste utveckla, formulera om... ja fixa det mesta. Jag har skrivit den med ett väldigt enkelt språk direkt ur hjärnan. Vill inte komplicera in en massa uttryck och meningar som inte är JAG, då blir det inte äkta, som den hedenbergare jag är!

Ha ha, hedenbergare ja... har ju ALLTID drömt om att få vara en sån där hedenbergare (mammas flicknamn hedenberg alltså).

Från att ha varit en tråkig Engström bytte jag ju efternamn till Hedenberg typ år 2000 tror jag det var... 

Men jag har nog aldrig lärt mig leva med det efternamnet... folk kallar mig fortfarande för Engan, lill-engan osv... Och jag vet ju att Engan, det är ju jag det.

Men men det är ju bara ett efternamn!

Fint väder idag, äntligen!!

Vi åkte till Barkaby idag för att titta på ikea och gå lite i handelsområdet. På ikea köpte vi lite småsaker som kan vara bra att ha; ljusstake, tavleram, påsklämmor, spegel...

Sedan var vi till Babyland och köpte ett litet bebistäcke och vi var in på Nike oxå. Där hittade vi en superbra ryggsäck att ha på utflykter och annat. Vi hade NÄSTAN bestämt att vi skulle städa idag... ja jo tjena att vi gjorde det.

Väl hemma så åt vi lite lunch och sedan fikade vi lite. Nu tittar Johan på Heros och jag sitter vid datorn.

Numer sover jag otroligt dåligt. På rygg kan jag inte ligga för då kan jag nästan inte andas, och ligger jag på sidan vaknar jag av att höften värker... När jag väl somnat vaknar jag av att jag är kissnödig eller täppt i näsan och sedan har jag jättesvårt att somna om igen.

Skulle aldrig ha pallat att jobba mer än onsdagar och torsdagar även om jag inte haft ont i ryggen då tröttheten NÄSTAN är värre!

Går in i vecka 30 idag, måler börjar närma sig!!

Fler magbilder finns i pixbox! 

Vaknar tidigt, typ halv 7.

Johan ska iväg och fota.

Somnar om.

Vaknar nio av att mamma ringer.

Går över på frukost.

Solen skiner (skönt)

Bestämmer oss för en promenad ner på stan.

Väl där; blåst och regn.

Kollar i affärer.

Bussen hem.

Fikar vaniljbullar.

Går hem till mig.

Johan kommer hem.

Fotboll på tv.

Inget på tv ikväll (suck).

Funderar på pizza...

KAnske en film oxå. 

Igår kväll fick jag nån form av yrsel i huvudet. Känndes som jag skulle svimma. Armarna började skaka och jag hade typ ingen känsel i händerna.

Den vänstra handen och armen blev helt ok efter några minuter med den hörgra var fortfarande konstig.

Vi åkte in till akuten och jag fick ta en himla massa prover. Allt visade bra värden. Läkaren sa att antingen kan det vara en propp i hjärnan (???!!!) eller någon psykisk bakomliggande orsak till anfallet.

Mot min vilja så ville dom ha mig kvar under natten för röntgen av hjärnan. Röntgen visade ingenting.

Jag fick träffa ännu en läkare dagen efter (nu imorse alltså) som sa att mitt lilla anfall berodde på ett blodtrycksfall.

Och i samband med att jag stressade upp mig själv så andades jag helt fel vilket gjorde att armarna började skaka och ha sig.

Så, summan av kardemumman var ett "vanligt" blodtrycksfall. Inget farligt, händer det igen ska jag lägga mig på sidan och tänka på hur jag andas.

Så det var en liten händelse från igår/inatt/imorse.

Idag har det blivit vila hemma med Johan (älskar dig) som tagit hand om mig.

Håller på att fila lite på brevet som ska med till förlossningen, med mina tankar/funderingar/önskemål osv...

Inte helt lätt det där så det är ju bra att vara ute i god tid! Det är trots allt bara 73 dagar kvar till beräknad födelse!

Om någon som läser detta har erfarenhet kring brevet så hjälp mig gärna med tips kring formulering, innehåll osv. Kommentera här i bloggen!!

När jag är klar med mitt brev lägger jag upp det här på bloggen så kan ni kritisera och hjälpa till att göra det ännu bättre!

Måste man fly landet för att få lite sol och värme eller? Helt sjukt, det är den17 maj och solen har lyst med sin frånvaro i typ två veckor nu! Man blir ju så trött på det här. Mina blommor på balkongen vill verkligen inte det här, dom vill ha sol. JAG vill ha sol!

Idag har mamma kommit förbi. Först fikade vi med nybakade vaniljbullar, mums. Nu hjälper hon mig att putsa fönstren i hela lägenheten!

Känns sååå skönt att få det gjort. Jag vågade inte riktigt mig på det då jag varit nästan helt sängbunden i två dagar efter att ha röjt i klädkammaren... Så hon ställde upp med att hjälpa till!

Jag har under tiden lagt in lite ren tvätt i garderoben, plockat lite och strykit köksgardinerna. Det får jag nu känna av genom typ tusen knivar som skär mig inne i vänster skinka ner i lår och fot, in mot ljumskarna... *suck* Jag har ju inte gjort mycket alls, ändå får jag så otroligt ont!

Jag hoppas verkligen det här går över så fort lilla bebisen är ute. Har dock hört att det kan sitta kvar även efter förlossningen en tid om man har otur...

Så nu sitter jag här och tittar på när mamma jobbar, lite dåligt samvete får man ju...

kanske ska fixa lite kaffe åt henne då

Finns bara ett ord som kan beskriva den här dagen, och det är ont.